Tomt
Tomt, svart, noll och ingenting. Så känns det just nu.
Trots alla dom känslorna (ingenting med andra ord) sitter jag med megaångest.
Har tagit dagens två vidbehovsstesolid redan. Skit! Skulle behövt dom nu.
Fick nöja mig med theralen.... bättre än inget, men inte tillräckligt bra.
Kan inte tänka positivt just nu. Det enda som kretsar i huvudet är destruktiva tankar. Fantasier om självskador och överdoser.
Imorgon skall vi ha läkarmöte - med +meny. Öppenvårdsläkare, slutenvårdsöverläkare, slutenvårdsunderläkare, frugan och så lilla jag.
Vi skall diskutera mediciner. För uppenbarligen så har de mängder piller jag knaprar i mig inte önskvärd effekt...
Efter det skall jag hem på permis. Eller ja... jag skall faktiskt jobba. Har stor luciakonsert den 13:e och jag var tvungen att ställa in förra körrepet eftersom jag då låg på PAVA. Men jag har inte råd att ställa in ett rep till, så jag måste ta mig dit och jobba. Känns helt bissart faktiskt.
Såhär har mina dagar sett ut hittills:
Ligger som en grönsak och sover i min säng hela dagarna, förrutom de stunder jag blir väckt för måltider. Framåt åttasnåret, efter kvällsfikat placerar jag min kropp i en av sofforna framför tv´n. (i det lilla tvrummet, där ingen annan sitter). Håller min kropp, krampaktigt, förlamat kvar tills det är dags att lägga sig.
Kliver upp 4.30 på morgonen efter en dålig natt med många uppvak (så har det sett ut alla dygn sedan jag kom hit, kliver upp exakt samma tid. Helskummt!)
Då pimplas det kaffe och cigaretter tills frukost serveras kl 8, och så börjar det om igen.
Grönsaken lägger sig i sängen ...
Hur i hela friden har jag tänkt mig att jag skall klara av att åka till jobbet, först spela piano på mässan och efter det vara en entusiasmerande körledare i två timmar!?
Börjar fundera på om jag är riktigt frisk i huvudet... kanske har jag någon psykisk störning ;-)
Bra med medicindiskussion, det är inte bra när ångesten styr livet. Det ska ju vara tvärtom att livet klarar av att styra ångesten!