ledig måndag

Ännu en intensiv helg är till ända.
Jobbade på ett läger hela lördagen. Det gick bra. Hade en workshop på eftermiddagen och trots att jag missat att ta med mig mina viktigaste noter så löste jag det iallafall genom att improvisera. Deltagarna var mycket nöjda iallafall... skönt att känna att man är kapabel till något, trots allt.
Söndag sjöng jag i kyrkan och efter det körde jag dottern till en kompis sen var det raka vägen hem till soffan. Där låg jag mer eller mindre hela dagen och kvällen. 
Kan inte komma undan känslan av att jag är en helt värdelös människa, som är en belastning för alla. Min familj, jobbet, samhället... ja tillockmed mig själv. 
Orkar inte ta mig för att städa. 
Inte ta hand om disken.
Tvätten.
Matlagning...
 
Idag sov jag till kl 10.00. Gick en längre promenad med hundarna, som blivit lite försummade under helgen. Sen fick jag ett samtal från min fru då hon önskade att jag skulle åka och storhandla. Det är en dryg timme sedan. Och jag sitter fortfarande i soffan... Måste ta mig i kragen. Men jag orkar liksom inte klä på mig. Sätta mig i bilen och visa mig bland folk. 
 
Vart är min grotta? Jag vill gömma mig för världen.
 
 
Appropå krisplanen i fredags, så han vi inte klart. Satt i en timme. Vi fick boka en ny tid. -Då tar vi en dubbeltimme, så vi hinner ordentligt, sa sjuksköterskan... ( inte ens en krisplan lyckas jag få ihop på rimlig tid)
 
 

Krisplan

Igår orkade jag ingenting. Var tvungen att åka in till jobbet en timme på fm och förbereda den workshop jag ska hålla på lördag. Sen var det direkt hem och bums i säng. Hade nästan inte sovit något natten innan. Klev upp kl 4, men det spelade ingen roll. Kunde ändå inte koppla av, trots att jag var så slut kunde jag inte sova. Fick bli stesolid innan jag lyckades slumra en timme. 
Mamma kom på em och hjälpte mig med min dotter så hon kunde åka till stallet. Inte ens det orkade jag... 
Det enda som var bra med det var väl att jag fick några timmar ensam med min son som idag åkte upp till sin farmor och farfar på höstlov. Han är borta ända tills nästa söndag... Stora killen 💖 han skall vara med på älgjakten.

Idag har jag i ett dunkel lyckats ta tåget in till storstaden för att träffa min terapeut, och i em skall jag tillsammans med min fru åka till min kontaktperson/sjuksköterska på psyk och upprätta en krisplan tillsammans för mig. 
Läskigt. Jobbigt.
Tänk att vara snart 36 år, mamma till två små stora hjärtan men ändå inte klara sig så pass så man är beroende av att ens fru är med på psyk och gör krisplan....
Känner mig liten.

Vaken natt

En lång onsdag på jobbet. Med mycket känslor. Ett tag stod jag bara och skakade för att jag var så arg. Innan dess hade jag ångest ett par timmar. Men det slutade tack och lov bra när min kör kom. Dom är så tacksamma att leda. Alltid massor med skratt och kärlek. 
Min chef sätter alla käppar i hjulen hon kan för att förstöra min andra arbetsplats där jag atbetstränamr. Ja, inte arbetsplatsen förstås, men min möjlighet att kunna vara där -i stallet. Jag fick mitt schema igår och det är INTE ok. Idag skall jag ringa försäkringskassan och se om min kontaktperson dör kan prata lite vett i min chef.
Kl är nu 04.51 och jag har knappt sovit en blund. Nu sitter jag i soffan. Gav upp om sängen... Fungerade verkligen inte att ligga där och vrida sig. 
Hur skall jag orka med torsdagen?! Tack och lov kommer min mamma och tar med lillsessan till hennes ridning.
Det enda jag måste klara av idag är någon timmes förberedelsejobb inför lördagens körworkshop jag skall hålla och den delikata uppgiften att hitta tåckbyxor till min son.
Börjar tappa lusten till allt.
Hittar ingen glädje i det jag skall göra. -det är ett varningstecken! Det har jag lärt mig...