Krisplan
Mamma kom på em och hjälpte mig med min dotter så hon kunde åka till stallet. Inte ens det orkade jag...
Det enda som var bra med det var väl att jag fick några timmar ensam med min son som idag åkte upp till sin farmor och farfar på höstlov. Han är borta ända tills nästa söndag... Stora killen 💖 han skall vara med på älgjakten.
Idag har jag i ett dunkel lyckats ta tåget in till storstaden för att träffa min terapeut, och i em skall jag tillsammans med min fru åka till min kontaktperson/sjuksköterska på psyk och upprätta en krisplan tillsammans för mig.
Läskigt. Jobbigt.
Tänk att vara snart 36 år, mamma till två små stora hjärtan men ändå inte klara sig så pass så man är beroende av att ens fru är med på psyk och gör krisplan....
Känner mig liten.
Den känslan brukar jag också ha. Att vara liten. Vara vuxen men ändå inte klara av att ta hand om sig själv. Jag är väldigt beroende av min mamma samt att jag har boendestöd. Men man får väl se det s att man varit stark nog att be om hjälp.
Styrkekram