Kommentarer:
Jag har också haft anonyma bloggar förut för att jag skäms för hur jag är. Men sen tänkte jag att bloggen är en spegling av mig, och att om de jag älskar inte ska få veta mina tankar, så skäms jag ännu mer på nåt sätt. Flummigt kanske det låter, men min blogg har hjälpt mig ta itu med massor av problem. Jag har konfronterat "vänner" och sagt upp kontakten, jag har kommit närmre min familj och jag har fått nya vänner tack vare den! Dock så förstår jag varför du väljer att vara anonym, jag var det i flera år när jag hade sambo. Kram <3
Jag har också känt som du, varit livrädd för att familj och vänner ska få veta. Men att vara ärligare har varit fantastiskt. Om du vill öppna dig mer men inte släppa hela känslobomben på en gång, gör en liten plan. Berätta lite i taget. För mig har resultatet varit livsförändrande. Menmå inte dåligt om du inte klarar det, du är inte sämre för det! Kram!
Jag har min blogg anonym med ju, men jag har läsare som vet vem jag är också. Dock vill jag inte att tex kollegor och liknande ska hitta bloggen. Känns onödigt. Berättar heller själv i så fall...
Håller mig också rätt anonym. Min sambo och några vänner vet om bloggen. Sedan har jag en annan blogg om hundarna och den läser folk som bor här i byn och min familj.
Man måste inte dela alla sina innersta tankar men de som står en närmast. Det är ändå de som kan ta mest skada av orden man skriver
Jag hade inte nån tanke på att blogga om psykisk ohälsa när jag startade bloggen, det bara blev så. Det är utmanande att skriva lagom utan att hänga ut sig själv eller andra. Kram
Jag var väldigt anonym till en början och nu är jag helt öppen, man, vänner och familj tar del av det jag skriver och ibland ångrar jag mig att jag öppnade mig.
Fast gällande mamma, hon får veta hur jag mår och hon vet att jag inte orkar prata om det, så hon läser och pratar enbart om när om det är jag som startar samtalet
Jag är också anonym för jag inte vill att min familj ska läsa. Jag har en annan blogg som de läser där jag inte skriver lika mycket om hur jag mår. Man måste få ha ett ställe att skriva av sig på också och främlingar dömer kanske inte lika mycket. Hoppas att du också får en fin dag.