Inget läkarmöte

Nej, det blev inget möte m läkaren idag. Har på den vecka jag legat inne bara fått träffa underläkaren 2 ggr samt en vik överläkare vid inskrivningen. Känns lite konstigt.
Ifrågasatte detta idag och fick senare veta att dom skulle se till att jag får träffa läkaren imorgon. Vill ju bli av mes Cymbaltan också. Har ingen lust att dra ut på lidandet och inläggningen mer ön nödvändigt. Mår skit just nu och kan lika gärna passa på att sätta ut en medicin till när jag ändå mår som jag mår. Dessutom skulle det ju vara att föredra om inte inläggningen blir allt för lång. Hur det än är blir ju min stackars fru drabbad som måste dra hela lasset själv hemma med två barn, två hundar, jobb och hushåll... En stor stjärna i himlen till henne! ❤️

Tidig morgon

Tänk att jag inte kan sova... Vakna kl fem senast. Varje morgon. 
Dricker alldeles för mycket kaffe och röker alldeles för många cigg.
Igår var en kaosdag. Ville bara dö.
En sköterska kom in till mig på rummet och pratade en stund och efter ett tag började jag gråta (!) helt otröstlig! Har inte gråtit på flera år, så jag antar att det var bra, men så läskigt att tappa kontrollen så....

Sitter just nu i dagrummet framför Nyhetsmorgon och väntar på att dagen skall dra igång. Hoppas på läkarsamtal. 
Fick träffa underläkaren igår, då tog vi bort mina Lyrica. -skönt. Ett läkemedel mindre på listan. Har sedan inläggningen kunnat stryka två läkemedel: Ergenyl och Lyrica. 
Hoppas på fler strykningar!

Livet

Många funderingar kring livet. Är det värt kampen. Varför lever man? Vad är vitsen? Finns det någon mening? Finns det någon mening med att kämpa? Alla dör ju förr eller senare...


Här på psyket hinner man tänka och känna mycket. 
Är det bra? Ibland kan tankarna bli farliga.