Terapeut - livlina?

Har precis varit hos min terapeut. Min fantastiska medmänniska. Hon har funnits där i så många år. I medgångar och motgångar. Hon har kört mig till psykakuten. Kommit hem till mig för att hämta... Hon har kommit på mina konserter. Hon har suttit och hållit i mig när jag skakat av ångest. Var med på mitt bröllop. Skickar sms med stöd när jag som mest behöver det. Hör av sig trots helger och sena kvällar. Hon är och har varit en av de anledningarna jag orkat kämpa. Hos henne får jag fylla på med kraft i mitt uttömda kärl, kraft som förhoppningsvis räcker tills vi skall ses nästa gång. Hon bryr sig. Hon säger att hon är glad att hon får vara med på min resa. En resa vi delat i ca 5 år nu.

Idag berättade hon att vi inte kommer att kunna ses förrens kanske tidigast i april. Hon har bröstcancer. Hon skall opereras nästa vecka. 
Allt rämnade. Marken försvann under mina fötter. 
Egoisten-mitt lilla barn-skriker: HUR KAN DU!!?? Du kan ju inte lämna mig nu!!!! När jag behöver ditt stöd hela tiden.
Min andra, vuxna del, blir bedrövad, ångestfylld av oro! Cancer...!!?? Hur mår du!? Vad händer!? INTE DU AV ALLA MÄNNISKOR!!

Livet är bra konstigt. Stod nyss på en perrong och prövade mig fram vart jag skulle stå, hur det skulle kännas, att försvinna från jorden. Längtan efter den eviga vilan.
Samtidigt blir jag så arg och ledsen... Varför skall hon ha cancer!? Hon måste ju finnas... Alltid! 
Hon får inte dö....! -men det får jag? 

Får inte ihop logiken. Är i chock tror jag. 
Sitter på ett fik och försöker samla mig inför hemresan. Vill inte åka hem. Vill rymma. Men vart?! Jag själv kommer ju alltid att finnas med. Jag kan ju inte rymma från mig själv? 





Kommentarer:

1 borderlinea.blogg.se:

:(

2 Christian Brandin:

Du skriver så himla bra och sorgset och jag känner igen mig i hur du tänker. Allt jag kan säga är att det kommer bli bra men vägen dit är olika för oss alla! Kram!

Svar: Tack! Ja.. Sorgen och oron är stor. Håller tummarna för att vägen inte skall vara så krokig. Kram!
Mittiettliv

3 Cecilia Hansen:

Fy för cancer. En sjukdom som gör att man tänker på döden och det är ett komplicerat ämne och väcker mycket tankar och känslor både friska och sjuka :(

Kommentera här: