Skriver igen...
Min fru är orolig, min terapeut är orolig. Öppenvården bryr sig inte. Efter att ha försökt ringa i tre dagar utan att komma fram skickade både min terapeut och min fru varsit mail till mottagningen. Sen ringde jag akuten och hävde ur mig min frustration över att aldrig få kontakt med någon läkare. Sa att jag hellre hängde mig än åkte till akuten. -då agerade den fina sköterskan -då fick jag en tid hos läkaren. Så imorgon skall jag dit kl 9.00. Hoppas på att få hjälp. Jag vet att det är ett ytterst tunt halmstrå. Vad kan läkaren göra? Mediciner? Det enda jag vet med säkerhet är att jag orkar inte länge till. Ska livet vara såhär kan det lika gärna få vara. Då klarar sig världen så mycket bättre utan mig.
Sist jag skrev ett inlägg (typ 100 år sedan) hade jag en sk frågestund. Jag fick några frågor, men orkar inte svara just nu. Idag behövde jag få skriva rakt ut från hjärtat hur det känns. Släppa lite på alla känslor och tankar. Snart, om mitt mående vänder, då skall jag sätta mig ner och svara ordentligt på frågorna.
Just idag skall jag bara överleva.
Vad bra att du har dina barn. En bra motivation till att fortsätta leva så att du tar dig igenom denna svåra tid tills livet blir lätt att leva igen. Vi måste hoppas på att den tiden kommer. Kram från en annan i svår tid.