Helgen slut
Väl hemkommen kom känslorna tillbaka. Försökte låtsas som ingenting. Gick med hundar, såg på serie på tv ... Men var tvungen att kapitulera och ta en stesolid tillslut. Annars hade det nog gått överstyr.
Imorgon blir det gymmet igen. Ska spöa skiten ur ångesten!!!! Den jäveln ska inte få vinna!
Nu är söndagkvällen här, barnen är påväg hem efter en helg hos sin pappa. Vad känner jag...? Skam! Jag borde längta så det gör ont. Så var det förr... Nu känner jag ingenting. Självklart är det mysigt och jag älskar dom mer än allt annat på denna jord. Men samtidigt blir det så jobbigt. Barn som ropar, kräver och kväver. Jag orkar inte vara nära hela tiden. Behöver få zooma bort. Försvinna från krav och måsten. SKÄMS! Jag har barn! Jag är en mamma! Sådana känslor är förbjudna....
Men -att bara rå om sig själv. Det är liksom tillräckligt var jag klarar just nu.
Fy. Så dubbelt 😞
Mina små hjärtan! Jag ska älska, älska, älska! Ge dom allt. Stäng av mig själv. Stäng av min ångest. Min trötthet. Mitt självhat. FOKUSERA! På barnen. På kärleken.
Skönt att du kämpar på, älskar din glöd!